Alexander och Elin

I söndags vaknade vi tidigt. En bil kom för att plocka upp oss och körde oss till Da Nang. Från Da Nang flög vi ned till Ho Chi Min city (HCM). Flygningen tog knappt en timma vilket betydde att ankomsten i HCM blev runt kl. 11:30. På grund av vår miss med visumet skulle vår Vietnamvistelse ta slut här. Anslutningsflyget som tog oss till Bangkok, Thailand gick från HCM kl. 20:55. Så, vi spenderade dagen på ett köpcentrum i närheten av flygplatsen. Då vi i princip hade slut på kontanter fick lunchen bli på KFC, då det var den enda restaurangen som tog emot betalkort. Satt där och åt och pratade i ca två timmar. När vi var trötta på det gick vi upp till avgångshallen på flygplatsen och satt där i ca sex timmar och försökte få tiden att gå. När man "sitter fast" och bara väntar kan en dag verkligen vara sjukt lång. Vi spelade yatzy, lyssnade på dokumentärer, musik och pratade om allt mellan himmel och jord. Tillslut var det ändå dags för ombordstigning och 1,5 timmes flygresa till Bangkok. Väl framme, före beräknad ankomsttid, tog vi T-banan till hotellet. Det var verkligen super lätt att åka med och personalen var jätte trevlig och hjälpte till. Kan verkligen rekommendera både tunnelbanan från flygplatsen och skytrain inne i staden som transportmedel för er som reser till/i Bangkok. Superenkelt! Kom fram till vårt hotell PJ Watergate natten till måndag. Kom upp till rummet och blev föga imponerade. Det var ett av de mest ofräscha rummen vi bott på hittills och fick för första gången användning av våra egna sängkläder. 

Hade ställt klockan på 08 för att hinna upp och äta frukost på hotellet. Den frukostbuffén kan vi inte klaga på, för den var riktigt bra. Det är ju som vanligt ris eller nudlar och kyckling eller griskött som gäller, men de hade en fräsch sallad och en massa god frukt utöver det. Såklart hade de även det obligatoriska vita toastbrödet med jordgubbsmarmelad till. Alla som har varit utomlands vet nog exakt både vilket bröd och vilket "marmelad" jag menar. Har dock slutat äta det till frukost då vi faktiskt vant oss vid att äta "mat" på morgonen. På dagen gick vi på marknad och besökte flera stora shoppingcentra som MBK och Platinum fashion mall. Jag som varit i Bangkok innan och redan varit på galleriorna en gång kunde snabbt konstatera att det är sig likt. Det var dock en annan sak sist jag var här, för då var jag hör med familjen - och då shoppade vi, nu har vi liksom inte så mycket utrymme i väskorna för shopping så det blev inte samma sak att gå i affärerna som sist. Sen att jag denna gång hade med mig en lagom intresserad karl istället för min syster gjorde väl inte saken bättre 😉

På eftermiddagen när vi var helt slut i både fötter och huvud köpte vi varsin kall, god fruktsmoothie. Vi satte ned rumpan på en kant längs trottoaren och plockade fram kartan vi hade över Bangkok för att fundera vart vi skulle gå härnäst. En man kom då fram till oss och frågade om vi behöver hjälp att hitta någonstans, vi sa nej tack, men han började ändå fråga lite om hur vi skulle resa och berättade lite kring vad han tyckte att vi borde se av Thailand. Han presenterade sig efter en stund och visade upp en turistpolislegitimation. Bad i samma veva om ursäkt för att han pratade så mycket men att han ville att vi skulle få se det mesta och bästa av landet. Han frågade sedan om vi besökt Asia reservation center (ARC) ännu, vilket vi ju inte hade (vi visste ju inte ens vad det var). Han förklarade att vi borde boka alla resor genom dem då vi får rabatt. Han berättade att priserna i Thailand ofta har ett turisttillägg, som vi då skulle slippa att betala om vi bokade genom ARC. Jag frågade då om han visste var bussarna till Hua Hin gick från och om vi exempelvis kunde köpa biljetter på busstationen direkt när vi ville åka. Han pekade på kartan och en busshållsplats och menade att man måste boka biljetterna i förväg. Vi blev ju såklart fundersamma och tänkte att det var ju ett skit - för vi ville ju bara kunna åka när vi kände oss "klara" i Bangkok. Han sa då att ARC kan hjälpa oss med bokning och att det även ligger en marknad i närheten där som vi inte borde missa, varpå vi bestämde oss för att åka dit. Vi tänkte att om det där ARC inte är något för oss kunde vi ju åtminstone gå till marknaden. Mannen hjälpte oss att vinka in en tuck-tuck och vi hoppade in. Vi sa hejdå till honom och tackade för hjälpen. När vi började åka blir jag alldeles kall och inser att vi precis litat på en fullkomlig främling. Det var också han som på thailändska berättade för föraren var vi skulle. Alexander blir också lite orolig och vi tänker att det här kanske var det värsta beslutet vi fattat på vår resa. Efter 5 minuter stannade dock tuck-tucken och vi klev ur. Det ligger precis som mannen sagt en turistbyrå där och vi gick in. Jag berättade uppriktigt för en av killarna som jobbar där inne att vi är osäkra på vart vi hamnat och att vi undrar om han kan hjälpa oss att boka en bussbiljett till Hua Hin. Visst, svarar han, varpå jag frågar om det stämmer att vi inte kan köpa den själva. Jo, det kan ni visst, svarar han. Jag försökte då tillägga något i stil med att "ja, men då blir det ju förstås mycket dyrare för oss", men då svarar han till vår förvåning att det är ett fast pris och att det är samma för alla som reser med bussarna, oavsett om man är Thailändska medborgare eller inte. Både jag och Alex blir onekligen förvånade och jag började berätta om mannen som skickade dit oss och vad han sagt. Killen på ARC verkade måttligt intresserad av vår historia, men frågade ändå lite hur vi tänkt med resan. Vi började diskutera lite och han sa att han kunde hjälpa oss att lägga upp en resplan ned till Phuket. Vi gjorde en plan efter det vi redan tänkt ut och allt verkade super, han menade också att om vi betalade allt där och då så kunde han ge oss rabatter och bra erbjudanden. I och med förskottsbetalningen och att vi faktiskt inte vet riktigt vart vi kommit blev vi osäkra. Vi hade också bestämt träff med Emil och Cassandra (som är hemifrån men bor i Bangkok) på kvällen och ville gärna höra deras synpunkter först. Vi bestämde oss för att avvakta med bokningen och meddelade att vi kommer tillbaka dagen därpå om bokning blir aktuellt. Killen verkade något besviken men sa ändå okej. När vi sedan kommer ut på gatan igen bestämmer vi oss för att leta resa på marknaden, som vi hur vi än försökte, inte kunde hitta. Såhär i efterhand känns det jätte dumt att vi ens gjorde som "turistpolisen" sa. Vi inser ju båda att tuck-tucken kunde kört oss till vilken bakgata som helst och rånat oss - men när vi var där kändes det inte alls så farligt. Men, what doesn't kill you makes you stronger och nog lärde vi oss någonting av det där i alla fall.

På kvällen träffade vi Emil och Cassandra utanför Central world mitt i Bangkok. Vi gick igenom ytterligare shoppinggallerior och tog en öl på ett fint ställe inne i en av galleriorna. Vi var ju självklar tvungna att fråga om de kände till ARC som vi varit på tidigare, vilket de inte gjorde. De tipsade oss också om hur vi på lättaste sätt skulle ta oss till Hua Hin, vilket visade sig inte alls vara särskilt svårt. Efter ölen strosade vi ytterligare och kollade på sportbilar som stod uppradade inne i affärerna. Åt sedan mat på en hamburgerställe. Vilka otroligt goda hamburgare, alltså! Kvällen avslutades på ett fik med varsin öl/glas vin. Fick en hel del små tips och en otroligt trevlig kväll att lägga till "samlingen". Tack för att ni ville ses och dela med er av era erfarenheter, E och C.